Forskarskolan vill samla doktorander från alla språkvetenskapliga ämnen vid fakulteten. Dess inriktning är mot språkvetenskaplig grundforskning, framför allt språket som system, gärna ur ett tvärspråkligt eller diakront perspektiv. Detta innebär att avhandlingarnas frågeställning måste ha en god förankring inom de traditionella områdena grammatik (morfologi och syntax), fonologi, semantik och pragmatik.

Det finns flera skäl till att en forskarskola av detta slag bör ha en väl avgränsad inriktning. Det underlättar handledningen och ger förutsättningar för god sammanhållning inom gruppen grundad på att alla har gemensamma intressen. Bland doktoranderna kommer det att finnas sådana med allmänlingvistisk, särspråklig och språkdidaktisk inriktning. Det som då kan förena dem är om de väljer att studera liknande metodiska eller tematiska frågeställningar i det eller de språk de fokuserar på. Antalet kurser som ges inom forskarskolan är begränsat och det är då viktigt att doktoranderna känner att kurserna är relevanta för deras avhandlingsarbete.